Surrealism. Antingen så hatar man det eller så älskar man det. Jag är av den sista sorten. Dessa udda, konstiga, känslostarka, läskiga, sagolika, fruktansvärda, magnifika, mardömsliknande, förtjusande, kalla kårskrypande svårförstådda bilder. De började tillverkas i början av 1920-talet som en reaktion på dåtidens kaos som skedde i världen och sedan dess har de utvecklats. Det finns olika sorters surealistiska tavlor, själv förredrar jag de som är väl målade men med tankeväckande motiv. Dessa tavlor väcker mycket känslor hos de flesta, men det är ju så konst ska vara. Ju mer känslor den väcker desto närmare har den nått istt mål. Som en klasskompis till mig sa; "det största misslyckandet måste vara när en bild är likgiltlig"!?!
Varför jag gillar dessa tavlor så vet jag inte riktigt, kanske för dess uppvisning i att allt kanske är som vi tror alltid, att det ger sken av det kanske finns en annan verklighet någon annanstans, att den får en att fundera. "Men det där r ju helt overkligt" har jag hört andra säga. Ja, precis, just därför. Presic som jag gillar uttrycket 1+1=3 då siffran 1 är väldigt stor...
Lägger in ett par bilder, så döm nu själv, älska eller hata.
Enjoy :)
