fotoklotter

 

Japp, även om jag inte hunnit med att teckna så mycket den sista tiden så hänger tagen i :) Är så skönt att hålla pennan i handen igen och bara låta den glida fram över papperet, som om handen saknar något och när den får hålla en penna igen så är den fullkomlig :)

Lycka till med att följa dina drömmar!

 

Tror du att du ser rät? Kolla igen, för det här är inte som du tror :)

Kolla in det här klippet alla ni som gillar konstens alla olika former, det här är bra, riktigt bra!

Något kanske värt att prova på :)

Det finns kärlek och det finns kärlek.

Det finns band och det finns band.

En del går inte att bryta, en del tvingas brytas, en del måste brytas, en del går att laga, en del inte.

En del band är svaga, andra starka.

Det finns de som säger att blod är tjockare än vatten.

Men vatten kan ha en vanlig form, det kan frysa, det kan koka, det kan forsa fram och dra med allt i sin väg i en fors eller i ett vattenfall. Det kan glida fram längs stilla åar. Vi är alla beroende av vatten, fråga den som någon gång vandrat i öknen. Det kan glöda i solnedgången, det skimmrar i solsken och det kan bli skrämmande mörk i oväder.

Jag säger inte att vatten är tjockare än blod, bara att vatten kan vara minst lika starkt.

 

 

Hur man mäter framgång bör bero på när man mäter den. Hur mäter man egentligen framgång? En del framgångar tar tid och så med all rätt. Att stressa fram något kan aldrig vara hälsosamt. Dessutom, handlar inte framgång egentligen bara om att ta sig från en punkt till en annan?

 

Surrealism. Antingen så hatar man det eller så älskar man det. Jag är av den sista sorten. Dessa udda, konstiga, känslostarka, läskiga, sagolika, fruktansvärda, magnifika, mardömsliknande, förtjusande, kalla kårskrypande svårförstådda bilder. De började tillverkas i början av 1920-talet som en reaktion på dåtidens kaos som skedde i världen och sedan dess har de utvecklats. Det finns olika sorters surealistiska tavlor, själv förredrar jag de som är väl målade men med tankeväckande motiv. Dessa tavlor väcker mycket känslor hos de flesta, men det är ju så konst ska vara. Ju mer känslor den väcker desto närmare har den nått istt mål. Som en klasskompis till mig sa; "det största misslyckandet måste vara när en bild är likgiltlig"!?!

Varför jag gillar dessa tavlor så vet jag inte riktigt, kanske för dess uppvisning i att allt kanske är som vi tror alltid, att det ger sken av det kanske finns en annan verklighet någon annanstans, att den får en att fundera. "Men det där r ju helt overkligt" har jag hört andra säga. Ja, precis, just därför. Presic som jag gillar uttrycket 1+1=3 då siffran 1 är väldigt stor...

Lägger in ett par bilder, så döm nu själv, älska eller hata.

Enjoy :)

 

Det har bara gått en timme sen det blev ny dag och det är nu Alla hjärtans dag. Även om jag själv inte befinner mig i en sådan slags relation där det förvänts att jag ska ge något speciellt till någon idag så tror jag på tok för många lägger alldelles för mycket stress över denna dag. Att man måste göra något idag för den man bryr sig mest om idag, att ge bort något dyrt eller speciellt, just idag. Visst är det en bra dag, kanske som en påminnelse, presic som barnens dag eller semeldagen eller vilken sådan dag som helst. Men kom igen, det är väll inte meningen att man ska lägga all energi och kärlek på en enda dag? Du äter ju inte bara något riktigt sött på fettisdagen eller bryr dig om dina barn bara på barndagen? Sen den här pressen med att man ska ge bort en massa saker, och ju dyrare sak man får, desto mer älskad är man? Kom igen, värderar du kärlek i pengar? Den bästa gåvan i kärleken är ju själva kärleken i sig, att det som räknas är tiden ihop. Kanske någon tycker jag tänker annorlunda eller skyller på att jag inte lever i en sådan relation där alla hjärtans dag räknas, men för mig räknas alltid tiden man lägger tillsammans är den viktigaste, inte grejerna man får. Och den tiden räknas högst i alla viktiga relationer för mig, vare sig det är vänner eller familj. För i slutet, då är det minnena du lever på. Och är du rädd att mista minnena, fotografera de då så har du kvar de även på för evigt...

Lägger idag in ett par visdomsord från serien Nemi, och ha nu en härlig Alla Hjärtans dag allihopa!

Enjoy :)

 

7 år idag. Helt otroligt. Idag var det 7 år sedan NIna klev ur transporten och befann sig på vår gårdsplan. Helt otroligt, känns som igår och som för 100 år sedan. Jag kan ännu minnas annonsen från bukefalos där hon såg brunare ut (inte så mörk alltså). Jag som inte ens ville ha en "tråkig" brun häst. Helst en med lite färger, en skäck, eller iaf en skimmel om inte annat. Men så dök hennes anons upp och det var henne vi skulle kolla på. När man köper häst ska man ju gärna kolla på flera men jag hade bara vart och tittat på en innan som jag inte ens provred. Men redan när jag såg Nina ridas i paddocken av sin förra ägare så var jag helt förtjust i henne. Det var 1-2 dm snö och hon reds på ett skarpt bett, och det fanns en sådan energi till att arbeta i henne. När jag själv red så var jag helt fast. Det var bara henne jag skulle ha. Men skulle jag verkligen ha en travare tyckte många? Jag skulle ju kunna tävla i hoppning och dressyr. Men vi åkte iväg och provhoppade henne i ett ridhus en gång till. Vi hoppade nog en 90 cm och hon bockade av mig en av gångerna efter hindret, men det var bara henne jag skulle ha. 

En del säger att man tröttnar på allt jobb med att ha häst, och jo, jag har ibland var sjuk av trött på allt jobb, men inte på jobbet med Nina. För det finns ingen häst som henne. En häst som lika gärna går ett dressyrpass som att galoppera på småvägar runt träden i skogen. Eller som älskar så mycket när hon har publik på en hopptävling eller som tar i för allt hon är värd när det väntas tolkning. Efter 7 år har hon blivit lite lugnare, inte lika hoppetossig. Trodde jag, tills jag skulle rida hem henne i somras från bete i ösregn. Var som att sitta på en stålfjäder som hoppade överallt av glädjeskutt.

Och om hon kan hoppa? Vi har tränat banor upp til 120 cm och hon har löshoppat 140 cm. När vi vann en tävling för några år sedan var det inte många som trodde de skulle bli slagna av ett varmblod, men tji fick det, för Nina kan svänga :) Så jodå, hon kan hoppa. För hon hoppar på glädje. Älskade lilla häst, 7 år i mitt liv idag <3 :)

 

 

Som ni förstår finns det flera olika sorters målande, tecknande och krumelurande. Bland dessa finns det de som specialiserar sig på att måla riktigt snabbt, så kallad speedpainting. Kolla in den här länken nedan med en kille som är med i amerikanska talang av något slag som är just en så kallad speedpainter. Han ska måla en tavla på 1 och 1/2 minut, och se hela videon, resultatet är oväntat.

Enjoy :)

 

Enjoy :)

 

 

 

 

Det finns de som är bra på att måla och de finns de som är helt fantastiska. Den här bilden är målad på en gata av Julian Beever och jag tycker sådan här konst är helt facinerande. Det känns som man flyter in i biden då den är så oerhört bra tekniskt gjord...

 

 

Eller den konst som man inte kan få ögat att få att förstå att det inte är verkligt...

 

 

 

 

Sen finns det ju gatukonst som man bara inte kan låta bli at le åt... :)

 

Och finns det den där gatukonsten som man både blir facinerande av och man hajar till för att man känner igen bilden...

 

 

Och så finns det de tillfällen då man lyckats göra om något trist till bedårande konst...

 

 

Och har vi den konst som i folkmun kallas för grafitti eller klotter...

 

 

Kanske den konst som väcker både uppmärksamhet och känslor till liv. Det finns de som hatar de, det finns de som älskar den. Det finns inget rätt eller fel, men är det inte så, att ju mer känslor (vilka de än är) konsten väcker, desto mer lyckad är den? För konst ska ju väcka upp känslor, vilka de än är. Vare sig det är ilska eller glädje. Och vilken annan konstform väcker så mycket känslor som grafitti? Så egentligen har de ju lyckats, dessutom sprider de sin konst överallt.

Dessutom, vissa väggar behöver lite färg. Och är det inte som han nedan säger, egentligen?

 

 

Själv gillar all konst med glimten i ögat som man kan skratta åt :D

 

 

 

 

Några av er som läser min blogg vet om att jag sedan en månad tillbaka har börjat läsa till mellanstadielärare i Göteborg. Jag ska därmed få undervisa i svenska, matte, engelska och ett extra valt ämne där jag har valt bild :) Igår har jag suttit och jobbat med min sista inlämningsuppgift ända fram till deadlinen vid midnatt. Blev dessvärre en kvart sent då jag och min dator inte alltid förstår oss på varandra och den ibland väljer att göra på sitt sätt :P Hur som helst, i min sista uppgift ska vi redovisa varför vi vill undervisa i ett av våra undervisningsämnena. För mig blev det naturligt att välja bild då ämnet står mig närmast hjärtat :)

Om en vecka ska de i min grupp ha kommenterat mitt arbeta och jag deras, efter det är planen att lägga upp den här för fritt läsande och komenterande :)

Lev väl och lev som idag vore den siste dagen av dagar!

När allt är tungt, när allt runt omkring dig faller, när allt tycks ha nått sitt slut, när marken under dina fötter tycks flytta sig, kom då ihåg vad som verkligen betyder någonting!

Det finns två sorters lärande, det vi behöver lära oss och det vi lär oss ändå.